Tänk vad allting kan förändras… totalt… från ena dagen till den andra… Idag blev jag så chockad av skövling att jag snudd på tappade bort mig själv för en stund.

Som den kille man är har man en viss förkärlek för träd. Egentligen är det mer än så… Man behöver träd för att må bra! Träd är till för att man skall kunna snuza på dem… dra in doften av skog genom nosen.. och eventuellt slå en drill… om man vill. Det vill jag för det mesta och när det då saknas träd blir livet plötsligt besvärligt. Var fasen skall jag pinka någonstans?

Om jag bortser från mig själv och försöker se det ur ett vidare perspektiv ( vilket jag kan eftersom jag förstår innebörden av orsak & verkan ) är det än värre. En okänd mängd träd har brutalt avverkats och det är ett stort sår i skogen. Hur har det gått för familjen Ekorre? Hann de sätta sig i säkerhet innan deras hem föll sönder och samman? Jag tänker på alla mina andra vänner också… som bodde i denna del av skogen. Vart har de tagit vägen nu? Jag träffade inte en endaste av dem idag. Å ni skall veta att jag verkligen letade efter dem…

Nåväl, skogen är väldigt stor och träden är fortfarande oändligt många… med kronor som når högt upp i skyn. Men det finns ett rejält sår i skogens hjärta nu, å i mitt med, som behöver lång tid på sig för att läka… Kalhygge - vilket ohyggligt otäckt ord. Både verbalt och innehållsmässigt. Jag ryser ofrivilligt när jag smakar på det. Känslan av obehag smyger på en och det är inte buslätt att skaka av sig den.

Det här inlägget fick nog en smula djupare ton av allvar än vad som var avsett från början. Jag är ju trots allt en positiv kille som älskar livet här och nu :o) Jag önskar alla pälsvänner och andra en riktigt hunderbar helg! Tag väl vara på den och ägna er bara åt sådant som ni tycker är kul :o)

Nosbuffar från hunderbara Åke

Andra bloggar om: bild, bilder, foto, hund, skog, träd, kalhygge