Jag bjuder på lite bling bling så här på en tidig tisdag :o)

Jag tror inte Tinysarna har vaknat ännu. Har inte sett en endaste liten i alla fall. Tur är väl det nu när det huxflux blev vinter med snö och snål temperatur… å det gillar inte sådana här små djur… Inte jag heller om jag skall vara ärlig… Jag var helt inställd på det kommande ljuvliga vita täcket… och jag snackar inte om snö! Jag mumlar å humlar om vitsippor… för de är ju på G efter blåsipporna… å de små blå står ju redan nigandes i backarna :o)

Bilderna är från sommaren 2007… Fotograferade vid ett av de där alldeles för få tillfällena då molntäcket sprack upp en smula och några förvirrade solstrålar landade på västkusten :o)

Godmorgon alldeles för tidiga tisdag :o)

Om man är stor och stark måste man vara snäll. Reklamfilmen för en känd värktablett är verkligen söt med hunden som sitter i ösregnet… och den mindre hunden som man upptäcker efter en stund. Men vad sägs i reklamen? - Om man är stor och stark måste man vara snäll… Jaha… så om man är liten och svag är det ok att vara elak då…? Eller?

Eller är det kanske så att de snälla är stora och starka… och vice versa… de elaka är små och svaga… ;o) Bilden på lilla dunbollen har inget med texten att göra egentligen… eller?

Var snäll så blir du stor och stark :o)

Strax efter mitt förra inlägg frågade jag Åkebusen om han ville följa med ut på en promenix. Det ville han mer än gärna. Det blev en lång, stärkande skogspremenad och våra lungor fylldes av frisk skogsluft :o) Molntäcket skingrades som genom ett trollslag och solen målade ljus mellan träden. Så vackert… så synd… att kameran låg hemma å sov.

När vi kom hem drack jag en Cappucino i solen på altanen. Sant är det och helt underbart gott var det. Tog ut kameran igen och kröp bort till krokusarna. Ser ni den lilla besökaren? Så liten så jag hittade den först när jag tittade på bilden i datorn :o)

Looki looki… en liten en… ser du den :o)

I morse var ankorna ute på promenad… igen! De anar vårens ankomst och vandrar omkring i tid och otid. Som i morse till exempel. ( bilden är inte från i morse… vem fasen hinner fota en fredagsmorgon… näää bilden är från sommaren… för ett par år sedan kanske )

Nåväl, jag tillhör den del av mänskligheten som har lite brådis på morgonkvisten… när jobbet hägrar *asg*. Ankor på vår lilla väg sinkar mig med säkert 60 sekunder :o) Jag stannar bilen och väntar ut dem. Vart skall de bege sig idag? Den vänstra hagen eller den högra… lite längre bort?

Det är den högra som gäller idag och jag låter 2 minuter passera med hjulen stilla. Under tiden vankar ankorna fram i mitten på vår lilla väg… de har ingen brådska… de känner ingen stress… de hinner ju fram dit de ska ändå… i tid :o)

Att vara anka på morgonen när solen skiner och hagen lockar med kallbad i den lilla sjön verkar plötsligt tusenfalt mer harmoniskt än att vara en Annika samma morgon med motorn igång och med en puls långt över hundranittio :o) Skönt att det är fredag igen… så att jag kan vara en anka över helgen :o)

Önskar er en ankenäm helg… In a Quacky Ducky Dream :o)

Det är en väl tilltagen uppförsbacke… att kravla sig upp ur sängen varje morgon under vinterhalvåret. Det är mörkt och dessutom kallt. Solen lyser med sin frånvaro och hjärnan är helt inställd på att det fortfarande är natt.

Annat är det under sommarhalvåret. Då kravlar man sig upp ur sängen lika lätt som spindeln klättrar uppför strået. Hjärnan är genast med på noterna som näktergalen sjunger och solens strålar flödar över världen :o)

Kom upp ur träsket. Nu är det färdigbadat för ikväll! Klockan är över midnatt och vi är på tok försenade till John Blund :o)