Jag bjuder på lite bling bling så här på en tidig tisdag :o)

Jag tror inte Tinysarna har vaknat ännu. Har inte sett en endaste liten i alla fall. Tur är väl det nu när det huxflux blev vinter med snö och snål temperatur… å det gillar inte sådana här små djur… Inte jag heller om jag skall vara ärlig… Jag var helt inställd på det kommande ljuvliga vita täcket… och jag snackar inte om snö! Jag mumlar å humlar om vitsippor… för de är ju på G efter blåsipporna… å de små blå står ju redan nigandes i backarna :o)

Bilderna är från sommaren 2007… Fotograferade vid ett av de där alldeles för få tillfällena då molntäcket sprack upp en smula och några förvirrade solstrålar landade på västkusten :o)

Godmorgon alldeles för tidiga tisdag :o)

Blå Måndag… under ett täcke av vitt…

I går var det vår och idag är det vintervitt av snön som föll i natt.  Tvära kast mellan årstiderna :o) Jag undrar hur det går för för de små blå… nu fryser de väl om fötterna.

Bilden här ovan är ytterligare ett resultat från gårdagens krälande i lera å vatten. Det är riktigt vått i markerna efter allt regnande. Snart har vi vårt eget Everglades och med tanke på den varma vintern så dröjer det väl inte länge förrän vi har alligatorer oxå. Men nu som sagt så kom ju snön och alligatorerna kanske avvaktar med att simma hit ;o)

Simma lugnt idag… eller snarare: Ta det vackert i skidbacken :o)

Vilken underbar söndag det är. Solen lyser ned över världen och trollar fram de mest underbara ting. Blåsipporna stod utslagna i backen och neg när jag gick förbi :o) Näää, inte gick jag förbi dem inte… Jag hälsade dem med glädje… snudd på eufori… stannade länge… gick ner på knä och berättade inför deras söta ansikten om hur glad jag var att äntligen få träffa dem igen :o) 

Även de riktigt små blå lyste upp min dag där jag låg bland alla utslagna.

Tänk hur olik den ena blåsippebilden kan vara den andra… Allting beror på ljus, färg, vinkel och bakgrund. Här är en av de tidiga från idag som fortfarande har spår efter dagg :o)

Förutom promenix bland blåsippor så blev det en rejäl långpromenad med älskade Åkebusen… det blev oxå lite skrotande i trädgården… å kast med liten Åke… liten boll menar jag ( till Åkes stora förtjusning… eftersom han milt sagt älskar tennisbollar ). Vi har helt enkelt varit ute hela långa dagen och massor av frisk luft har passerat våra lungor. Det är bra inför kommande arbetsveckan.

Japp, det är söndag och jag är hungrig som en varg! Dax att laga middag!

Ett liv i skuggan eller i kaskader av ljusreflexer… Det ena behöver inte utesluta det andra… Det är fullt möjligt att välja efter humör, tycke och smak. Med kameran söker jag ljus… men även avsaknad av detsamma kan vara behagligt.

En solig dag bland blåsippor, när reflexerna dansar kan det nästan vara skönt att ta på sig solglasögon :o) I alla fall när huvudvärken kommer. Det är märkligt men jag får nästan alltid huvudvärk när jag fotograferar makro. Beror väl på att jag är så fokuserad, så koncentrerad, slutar andas och är spänd som en fiolsträng. Trots att ett nästan migränliknande tillstånd infinner sig så älskar jag att krypa omkring med kameran… Jag tror jag är sjuk. Makrosjuk :o)

Blåsipporna är från våren 2007.

Strax efter mitt förra inlägg frågade jag Åkebusen om han ville följa med ut på en promenix. Det ville han mer än gärna. Det blev en lång, stärkande skogspremenad och våra lungor fylldes av frisk skogsluft :o) Molntäcket skingrades som genom ett trollslag och solen målade ljus mellan träden. Så vackert… så synd… att kameran låg hemma å sov.

När vi kom hem drack jag en Cappucino i solen på altanen. Sant är det och helt underbart gott var det. Tog ut kameran igen och kröp bort till krokusarna. Ser ni den lilla besökaren? Så liten så jag hittade den först när jag tittade på bilden i datorn :o)

Looki looki… en liten en… ser du den :o)

Waow! Solen strålar trillade plötsligt ner över världen. Jag sprang ut med kameran i högsta hugg. Nu skall det fotas krokus!

Jag hann precis inta magläge i gräset, ställa in fokus och knäppa av ett kort innan solens strålar drogs tillbaka. Nu döljer molen åter solens ljus från världen. Men jag hann få en glimt… av en solig vår :o)

Det är en väl tilltagen uppförsbacke… att kravla sig upp ur sängen varje morgon under vinterhalvåret. Det är mörkt och dessutom kallt. Solen lyser med sin frånvaro och hjärnan är helt inställd på att det fortfarande är natt.

Annat är det under sommarhalvåret. Då kravlar man sig upp ur sängen lika lätt som spindeln klättrar uppför strået. Hjärnan är genast med på noterna som näktergalen sjunger och solens strålar flödar över världen :o)

Att jag har krokusar i rabatten redan nu är en sanning med modifikation: Det gröna har kommit upp ca 5 cm, men inga knoppar & blommor ännu…  Fast jag tror de kommer snart… Det är lite väl tidigt för dem nu.  Tänk om det blir snö å kallt… hur går det då? De förfryser väl både armar å ben i så fall… de små liven.

Men å andra sidan… vem gör inte det… när det blir riktigt apkallt?

Idag var himlen blå och solen sken när jag vaknade. Blev totalt överraskad av allt ljus som flödande in i mitt hem. Glädjen var stor vid frukostbordet och förväntningarna höga inför resten av dagen :o)

Vad skulle vi hitta på? Hur skulle vi ta till vara på denna underbara solskensdag på bästa sätt? Under tiden vi funderade över det så tog vi en långpromenad med busen (som var helt tokglad över att slippa sitt regntäcke). När vi kom hem 2 timmar senare var himlen grå och det började givetvis regna idag också. Nåväl, vi fick i alla fall solsken på promenaden och det är man ju inte bortskämd med…

Jag såg att krokusarna börjar titta upp i rabatten… är inte det ett ovanligt tidigt tecken på att Prinsen av Rosa hoppar fram så småningom… ;o)