Texten har bleknat och den klarröda färgen har antagit en matt faluröd ton.

Den här livbojen sitter på en av sjöbodarna vid den lilla bryggan jag passerar när jag skall ut på klipporna och dyka ner i det blå. Den har sett bättre dagar… men nu är det ju insidan som räknas… i detta fall funktionen kanske… och den håller fortfarande måttet :o)

Livbojens flytkraft håller för två personer. Den har en kastlina som är 25 meter lång och en ytterdiametern på 73 cm.  Vet du vad den väger? Med och utan nalle :o)

Det här med livbojen var egentligen en parantes… Hur som helst så startade badsäsongen igår för min del. Efter jobbet var det direkt hem, av med kläderna och på med badkläderna. Det var underbart att få dyka i böljan den blå efter en småvarm arbetsdag ( 29,8 grader på kontoret).

Humlorna surrar i blomhattarna, värmen ångar fram dimma på morgonkvisten och jag har micklat till lite nytt här på bloggen. Veckan som gått har varit fantastisk och helgen verkar inte bli sämre.

Jag lurar lite på om jag skall gå ner till stranden å ta ett dopp eller två. Har inte badat i svenska farvatten ännu så det kanske är dax nu… eller inte… beror en smula på antalet grader som havet behagar att bjuda på idag.

Har du badat i år? Är det kallt? Jag måste testa… ytspänningen :o)

Ha en underbar söndag!

I morse var ankorna ute på promenad… igen! De anar vårens ankomst och vandrar omkring i tid och otid. Som i morse till exempel. ( bilden är inte från i morse… vem fasen hinner fota en fredagsmorgon… näää bilden är från sommaren… för ett par år sedan kanske )

Nåväl, jag tillhör den del av mänskligheten som har lite brådis på morgonkvisten… när jobbet hägrar *asg*. Ankor på vår lilla väg sinkar mig med säkert 60 sekunder :o) Jag stannar bilen och väntar ut dem. Vart skall de bege sig idag? Den vänstra hagen eller den högra… lite längre bort?

Det är den högra som gäller idag och jag låter 2 minuter passera med hjulen stilla. Under tiden vankar ankorna fram i mitten på vår lilla väg… de har ingen brådska… de känner ingen stress… de hinner ju fram dit de ska ändå… i tid :o)

Att vara anka på morgonen när solen skiner och hagen lockar med kallbad i den lilla sjön verkar plötsligt tusenfalt mer harmoniskt än att vara en Annika samma morgon med motorn igång och med en puls långt över hundranittio :o) Skönt att det är fredag igen… så att jag kan vara en anka över helgen :o)

Önskar er en ankenäm helg… In a Quacky Ducky Dream :o)